Visst det är bara Axl kvar och Dizzy men han var ju inte riktigt med från början. Duff och de andra är borta. Men det gjorde faktiskt inte mycket. Svulstigt är bara förnamnet för denna konsert i ett fullsatt globen. För övrigt den bästa inomhusarenan jag satt mina fötter i. Axl går på och Welcome to the jungle dånar igång. Håret reser sig och alla flyger upp från sina platser. Rösten låter precis som förr och det var en grym känsla att vara på plats. När Axl springer upp på den högre delen av scenen ställer sig och skriker ut frågan "do you know where the fuck you are? you're in the jungle baby and you're gonna die!" är det precis det man drömt om. Mäktigt så det slår. It's so easy följer och det är inte slut på hitsen från appetite. Vi satt oss ner och sjöng vidare. Sweet child o' mine drar igång lite tidigare än väntat men det gjorde inget alls. Detta kommer jag aldrig att glömma. Så nära till tårarna har jag bara varit en gång innan och det var faktiskt på årets hultsfred. Dia Psalma sjöng "Emelie". En låt min syster Jenny spelade när jag bara var en liten grabb. Det var speciellt. Spellistan var fantastisk och kulmen var nästan vid "Patience", 13 500 människor visslade med Axl och när "Paradise city" gick igång som sista låt så hade man faktiskt glömt bort den. Låter konstigt men vi blev ordentligt förvånade när den satt igång. Axl sprang runt som en galning, konfetti sprutade, Axl fick syrgas bakom scen och kutade ut med ännu värre fart. Det var en häftig avslutning. Dansen som är Axl's signum visade sig inte så mycket som man kunde tro, men den kom ibland och det var häftigt. En dröm gick i uppfyllelse som man knappast glömmer i första taget.
/Stefan