K-dagarna är en jobbig (dyr) historia. Ångest laddat. "Vi går ut och tar ett par öl" jo men visst. Halva baren senare så ska man gå till jobbet. Fredagen började hos Molin och sen vidare in till staden. Banken är igång igen med uteservering, det är alltid roligt. Inte på lördagen dock, inte samma ös då. Och ölen smakade inte riktigt lika gott. Söndagen tillbringade jag med min pappa och VM-finalen. Zidanes skalle blir det man kommer ihåg mest antar jag men det var en bra final annars. Totti och co var nog värda det. Morsan är på sjukhuset, men är hemma idag på permis. Skönt att saker börjar bli som vanligt igen. Så fort något händer börjar man tänka. På sjukan glodde vi Vänner och snackade Cityakuten=) Lördagen tillbringade jag med Gustav och co också. Så kul har jag nog aldrig haft med Gurra innan. Man hinner inte vara med Vilmer för man måste springa omkring hela tiden. Jenny blir sur när jag lär honom vara spydig. Skrattar så man nästan får ont.
Nej sen var det måndag och vi skulle ut och äta en bit och ta nån öl. Var med Andreas och Pidde och dom och det betyder problem. En del storstark och sen sjöng vi som galningar. Thorgny Melins spelade på torget också. Från Banken dönade Sweet Child O' Mine och minnen kom fram. Och guran=) Sen träffade jag Rane. Sur? Inte han inte. Fet man han. Sen upp och jobba, skulle vara där 8.30 hade jag tänkt. Hade väl lyckats att ställa om klockan på mobilen så jag var där 7.45 och trodde den var halv nio. Stabilt Steffe. Fy vilken dag. För övrigt kickar det att jobba tidning.
/Stefan