Nu är sommaren slut. Så känns det här när jag sitter på jobbet denna trötta, trötta dag. Det är tisdag. Men snart är klockan 5 och livet kan åter ta form. Varför är redan sommaren slut undrar ni nu. Jo för nu har man sett Foo Fighters. Inte en gång. Utan 2 gånger. Först ut var Wembley och sen i lördes var det dags för dem att äntra scen i Stockholm på Where the action is. Också jag äntrade i min nya Foo tischa. Jossan och jag vi var stiliga och töntiga i likadana kläder. Fan jag fick skrivkramp. Helt tom i skallen.
Wemblet showen var mäktig. 3 timmar FF och ca 90 000 i publiken. Helt sjukt. Trodde jag och rock-farsan köpt en nitlott och fått skit platser men dem var lysande. Det var konserten också. Dave är så satans fet så jag vet inte var jag ska ta vägen. Höra 90 000 sjunga Best of you var mäktigast. När Taylor smällde i sina trummor för första gången för kvällen och satt igång deras mästerverk The Pretender rös jag och mös för mig själv bland alla tusen på nybyggda pampiga Wembley.
Nu var det en annan konsert. Mindre folk. 18 000. Mindre tid. Men man stod nära och fick uppleva det på ett annat sätt. Inte alls illa. Men nu känns det som att sommaren är slut. Inget Hultsfred blev det. Men nästa sommar ska gå i festivalens tecken. Om jag inte växt upp alldeles för fort på ett år. Man ska ta det lugnt. Men nej sommaren fortsätter. Det blir bra det här.